Spanish 1618-1682 Bartolome Esteban Murillo Galleries Murillo began his art studies under Juan del Castillo in Seville. Murillo became familiar with Flemish painting; the great commercial importance of Seville at the time ensured that he was also subject to influences from other regions. His first works were influenced by Zurbaran, Jusepe de Ribera and Alonso Cano, and he shared their strongly realist approach. As his painting developed, his more important works evolved towards the polished style that suited the bourgeois and aristocratic tastes of the time, demonstrated especially in his Roman Catholic religious works. In 1642, at the age of 26 he moved to Madrid, where he most likely became familiar with the work of Velazquez, and would have seen the work of Venetian and Flemish masters in the royal collections; the rich colors and softly modeled forms of his subsequent work suggest these influences. He returned to Seville in 1645. In that year, he painted thirteen canvases for the monastery of St. Francisco el Grande in Seville which gave his reputation a well-deserved boost. Following the completion of a pair of pictures for the Seville Cathedral, he began to specialise in the themes that brought him his greatest successes, the Virgin and Child, and the Immaculate Conception. After another period in Madrid, from 1658 to 1660, he returned to Seville. Here he was one of the founders of the Academia de Bellas Artes (Academy of Art), sharing its direction, in 1660, with the architect, Francisco Herrera the Younger. This was his period of greatest activity, and he received numerous important commissions, among them the altarpieces for the Augustinian monastery, the paintings for Santa Mar??a la Blanca (completed in 1665), and others.  Related Paintings of Bartolome Esteban Murillo :. | Virgin and the Son | Jesus bearing a cross | Jacob sheep were Qiaoji | Dolorosa | San Leandro, Cathedral of Seville |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Romulo Cincinnato
1502-1593
Wilmot Pilsbury,RWS
1840-1908